Har haft en vecka då jag helt fokuserat på pluggandet inför tentan. Kände att jag måste det, måste avskärma mig från allt kring mamma för att kunna koncentrera mig.

Ja, det har ju inte blivit riktigt från allt, för en del telefonsamtal har det såklart blivit.

Mamma undrar ofta "vad hon ska bli när hon blir stor". Jag vet inte varför hon säger just de orden. Hon skämtar självklart lite, men inte helt. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara så jag brukar säga något i stil med "Ja, jag tror inte att du ska bli astronaut i alla fall."

Ska ringa i morgon för att höra om något har gjorts angående hennes höga blodtryck. Till exempel finns ju blodtryckssänkande medicin. Sjuksköterskan hade ju lovat att återkoppla till mig, men det har det varit dåligt med. Rättare sagt ingen återkoppling alls.

När jag pratade med mamma idag frågade hon

 - Vem var din pappa nu igen?

Det händer ofta. Och sedan får jag berätta varför pappa dog, vad han drabbades av för sjukdom. Mamma blir ledsen och pratar om vilken fin man han var.

Och det var han. Hon har haft tur med sina män, mamma