Om

För några år sedan började jag reagera på vissa saker i min mammas beteende. Hon oroade sig ständigt för saker, avbokade middagar och annat där mycket folk skulle komma. Och så det där med minnet... Men mamma var ju ändå över 80 år, så det är ju inte så konstigt om man glömmer ett och annat! Eller?

För att göra en lång historia kort. Mammas husläkare skickade henne på en demensutredning som visade att hon hade Alzheimers sjukdom. Hon fick diagnosen i januari 2009. Bromsmediciner sattes in och mamma fortsatte leva som vanligt tillsammans med sin sambo. Ingen av dem ville prata om sjukdomen. De hade ett aktivt liv, med golf promenader och gym ett par gånger i veckan.

Sommaren 2010 började sjukdomen att märkas allt mer och när mammas sambo hastigt och oväntat gick bort julen 2010 brakade kaoset loss! Sjukdomen förvärrades drastiskt. Nu följde för oss barn en strid ström av kontakter med kommunens biståndshandläggare, hemtjänst, läkare, distriktssköterska, dagverksamhet, arbetsterapeut, ansökan om färdtjänst och så småningom strid (ja, vi fick avslag i första ansökan) för att mamma skulle få komma till ett vård- och omsorgsboende där hon kan känna sig trygg. Det var ett svårt steg för mamma som alltid varit stolt, självständig och van att bestämma över många människor tidigare i sitt yrke. Och över oss därhemma. Nu är rollerna omvända...

Jag och mina syskon har alla varit delaktiga. Tack och lov för det! Trots det är vi alla extremt utmattade.

Med denna blogg vill jag ge stöd och information till andra anhöriga. Jag vill också att andra får en inblick i det som faktiskt kan vara Din framtid.... Vi lever allt längre och 20-30 procent av alla 85-åringar har någon form av demenssjukdom. (Källa: Alzheimerföreningen)

 Och såklart, det hjälper mig att hantera situationen genom att skriva av mig.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Sjung om studentens lyckliga da'r

På studentmottagning idag. Mammas barnbarn, min söta brorsdotter tog studenten.

Åkte till mamma för att "göra iordning" henne och ta med henne dit. Det är ett helt företag. Kanske låter som en nedvärderande liknelse, men det är precis som att ha med en fyraåring att göra. Det kräver tålamod!

Väl där, när mamma satt sig till rätta och just fått ett glas vin sa det "krasch". Mammas vinglas i spillror. Jag tyckte så synd om henne, för det hon hela tiden är rädd för är att göra bort sig.

Som tur är glömde hon nog bort det ganska fort.... sedan tror jag att hon tyckte att det var väldigt trevligt att träffa barn, barnbarn och till och med barnbarnsbarn!

Det enda hon hakade upp sig på var min urringning. Den var i hennes tycke för generöst tilltagen.

Nåja, jag är min mors dotter!

Taggat med: 

, ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tjejkväll

Igår hade mamma och jag "tjejkväll" hemma hos oss. Mamma har fått färdtjänst. Smidigt. Vi åkte färdtjänst tillsammans hem hit och tillbaka åkte mamma själv. Jag ringde personalen på boendet när de åkte så att de kunde möta upp taxin. Dessutom fick chauffören lapp med telefonnummer till äldreboendet och till mig. Om det skulle vara något strul. Bäst att både ha livrem och hängslen..

Vi hade en riktigt trevlig kväll. Åt kycklingsallad åt drack lite rosévin på balkongen.  Även om det var många oroliga frågor från mamma, hur hon skulle åka från mig och annat, så var det mysigt.

Mamma satt fram med chauffören och flörtade lite med honom, vinkade till en man i en Rolls Royce och var på gott humör. Hon hann också nypa en kille i personalen i rumpan innan vi åkte iväg. En lyckad kväll alltså :)

Upptäckte att mamma precis matchade min blomma på balkongen:

 

Taggat med: 

, ,

Mission impossible

Ringt om blodtrycket i dag igen. Ansvarig sjuksköterska ledig tills på måndag.... Enligt den syrra som jobbade hade läkaren inte beslutat om att ändra något i medicineringen. De ska fortsätta ta blodtryck dagligen ett tag till. Blodtrycket är fortsatt högt.

Fick inte mer besked än så. Suck.

Får jag inget vettigt besked på måndag får jag försöka få tag på läkaren. Som alla vet brukar det vara mission impossible.

Mamma hade i alla fall varit ute och gått en långpromenad på förmiddagen. Hon lät ganska okej, men undrade om inte någon av hennes barn tänkte hälsa på henne...

Fången på Zenda

Har just avslutat en halvtimmas samtal med mamma. Ett samtal som handlat om en enda sak, om och om igen.

- Var finns mina pengar? Hur får jag pengar när jag behöver?

- Om du behöver så får du av någon av oss barn.

- Varför kan jag inte ha hand om mina pengar själv? Jag fattar ingenting. Hur ska ni veta om jag behöver pengar?

- Jo, men vi pratar ju flera gånger varje dag, så vi vet ju om du ska göra något särskilt.

- Jag fattar ingenting. Om jag vill gå ut och handla, hur ska ni veta det? Ska ni komma springande med pengar då? Jag har ju inte era telefonnummer.

- Jo, men du har våra nummer på din telefonlista.

Och så höll det på. Jag förstår ju hennes känsla av förvirring.

Hon minns inte att hon inte varit ute ensam och handlat det senaste halvåret. ..

Känslan inom henne är att hon är som "Fången på Zenda". Det säger hon själv ganska ofta.

Jag försökte på alla sätt föra över samtalet på något annat, skoja till det, men det gick inte alls. Till slut orkade jag bara inte längre utan sa ganska bryskt att nu kan jag inte prata längre.

Gissar att telefonen ringer snart igen.

 

Taggat med: 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Har haft en vecka då jag helt fokuserat på pluggandet inför tentan. Kände att jag måste det, måste avskärma mig från allt kring mamma för att kunna koncentrera mig.

Ja, det har ju inte blivit riktigt från allt, för en del telefonsamtal har det såklart blivit.

Mamma undrar ofta "vad hon ska bli när hon blir stor". Jag vet inte varför hon säger just de orden. Hon skämtar självklart lite, men inte helt. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara så jag brukar säga något i stil med "Ja, jag tror inte att du ska bli astronaut i alla fall."

Ska ringa i morgon för att höra om något har gjorts angående hennes höga blodtryck. Till exempel finns ju blodtryckssänkande medicin. Sjuksköterskan hade ju lovat att återkoppla till mig, men det har det varit dåligt med. Rättare sagt ingen återkoppling alls.

När jag pratade med mamma idag frågade hon

 - Vem var din pappa nu igen?

Det händer ofta. Och sedan får jag berätta varför pappa dog, vad han drabbades av för sjukdom. Mamma blir ledsen och pratar om vilken fin man han var.

Och det var han. Hon har haft tur med sina män, mamma

Taggat med: 

,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg